Är data en ny formlös olja eller inte?

Alexandru-Eduard Nica, Journalist
@uxconnections

I en värld som drivs av förbränningsmotorer och hård teknik, är oljan elixiret som håller allt i rörelse. Men när världen styrs av information och mjuk teknik, då borde det vara data som får jorden att snurra, eller hur? Eller är det bara en kliché? Men varför skulle data behandlas på samma sätt som oljan för över ett sekel sedan?

Ironiskt nog ersatte olja kol i stor industriell skala i början av 1800-talet, som ett mindre förorenande alternativ. Medan kol var en akut källa till föroreningar och luftkvaliteten försämrades sågs bensin som mer miljövänlig. Den växande dominansen av olja som energikälla resulterade i ett paradigmskifte, ekonomiskt sett. Hur gick det till mer exakt?  

Tja, då sågs olja som framtiden (intressant analogi för hur man sett på data mer nyligen). Därför erkände internationella ekonomiska och politiska aktörer från den tiden – oavsett om de var regeringar, affärsmän eller företag – vikten av och de enorma möjligheterna med denna resurs. Därefter började de reglera det eller åtminstone inrätta en rättslig ram för oljan, för vi vet att vissa stater – inklusive USA – avreglerade oljemarknaden under tiden.

Utan att gå in alltför mycket på historiska detaljer eller komplexa lagparagrafer är poängen att en ny metod krävdes eftersom bensin förändrade sättet att göra affärer på, för att uttrycka det enkelt. Och bensin är fortfarande en värdefull resurs som vi alla vet. Nu för tiden krävs det en ny metod, denna gång när det gäller data. Ett mycket relevant och talande exempel på likheter med oljedata är jämförelsen som gjorts av The Economist, mellan ett oljeraffinaderi och ett datacenter. Det handlar inte så mycket om reglering här, som om kontroll och erkännande.

Med andra ord, den snabba utvecklingen av teknik och information var möjlig tack vare en ny resurs som är mycket formbar, snabb och oändlig. Data ändrade det ekonomiska paradigmet en gång till, beträffande konkurrens, lagar och transparens. Kanske är den största skillnaden den här gången transparensen, vilken är mer relevant för teknik och data eftersom data berör identiteter och personliga uppgifter mycket mer än olja gör. I grund och botten har bensin och data ändå mycket gemensamt.

Men det flödar inte som olja, eller hur?

Genom att referera till data som oljan i den postmoderna eran, bör man återigen förstå vikten av denna nya vara och behovet av datareglering, öppenhet och exakt lagstiftning. Vissa specialister har tolkat denna metafor bokstavligt, vilket kraftigt begränsar förståelsen för fenomenet. Det handlar inte om hur du producerar data, hur du utnyttjar den, hur det påverkar miljön eller inte. Eller det faktum att data är en obegränsad resurs till skillnad från olja, som uppenbarligen kan leda till föroreningar och involverar fler resurser och industrier för att produceras, utnyttjas, deponeras och så vidare. 

Ingen borde på allvar kunna tro att data lagras i silor eller att den kasseras vid användning, eftersom det är riktig nonsens. Det som i slutänden är viktigt är att en tillgång kan driva hela världen samtidigt som vissa individer eller grupper blir mycket rika. Precis som olja gjorde för mer än ett sekel sedan och därför kan vi säga att vi idag har datamagnater istället för oljemagnater. Hur som helst får vi inte glömma att det i ett samhälle som kännetecknas av digitalisering, där online går hand i hand med offline och alla har onlinekonton för allt, finns ett enkelt konstaterande att göra: den som innehar informationen har makten. 

I viss utsträckning handlade det om oljeresurser, åtminstone under första hälften av förra seklet: den som ägde dem fick makten. Det är dock inte så enkelt att argumentera kring detta eftersom många motsätter sig jämförelsen mellan bensin och data. Ändå liknar sättet som oljebolagen tidigare gjort sina vinster, väldigt mycket hur datagiganterna gör sina vinster idag.  

Denna ståndpunkt polariserade debatten i media ytterligare, eftersom allt fler experter skapar intensiv argumentation för att övertyga världen om att man inte kan göra någon teoretisk koppling mellan dessa två tillgångar. Till exempel framför grundaren för World Wide Web, Sir Tim Berners-Lee, ett argument som nästan hör hemma inom det semantiska området, och betonar datans olika teoretiska roll och värde.

Vilket är exakt den poäng som alla ignorerar. Ur ett teoretiskt perspektiv är olja och data definitivt olika; de erhålls på olika sätt, används på olika sätt, ett är begränsat, ett är obegränsat och så vidare. Hur som helst kan man vid bedömning av resursernas effekter och med tanke på alla aspekter som diskuterats i artikeln, från ett praktiskt perspektiv realistiskt argumentera för att data är den nya oljan. 

Det finns ytterligare en aspekt kvar innan vi går vidare med diskussionen: alla utgår från att de har kontrollen över de personuppgifter de lämnar ut till andra. Oavsett vem som bearbetar eller använder din data är du fortfarande den absoluta ägaren till den i slutänden. Eller, det är i alla fall så det borde vara.