Den etiska filosofin i att designa för mångfald

Amie Haven, Journalist
@uxconnections

Att designa för mångfald kan vara den framtida filosofin för brittisk design, vilket leder samhället mot en mer etisk känsla av inkludering och tillhörighet.

Mångfald är ett nyckelfokus i dagens samhälle. För att skapa ett rättvist och jämnt samhälle måste vi vara medvetna om och inkludera alla medlemmar och behandla frågor om fördomar och exkludering. Den brittiska designvärlden må vara öppen för denna etiska filosofi, men vissa hävdar att en bredare definition av inkluderande design är nödvändig. Med ansträngningar från organisationer som Design Council och DCA Design International kan vår förståelse för inkluderande design kunna breddas, för att fånga upp komplexiteten i den mänskliga mångfalden.

Hemligheten ligger inte bara i att förstå alla faktorer som gör oss olika, utan att faktiskt integrera dem i produktdesign. Mångfald behöver finnas med i varje nivå i designprocessen för att den ska vara verkligt effektiv.

The Design Council har en lång historia av att driva Storbritanniens industri mot att producera kvalitetsprodukter för en global marknad, boosta ekonomin och ta sig an sociala frågor. Etablerat av Winston Churchills regering 1944, utvecklades The Design Council från att återuppbygga den krigshärjade industrin till att använda design för att ta itu med sociala frågor från 1980-talet och framåt. 

“Vår vision är en värld där designens roll och värde erkänns som en grundläggande värdeskapare, vilket möjliggör lyckligare, hälsosammare och säkrare liv för alla.” – The Design Concils webbplats

Innan en workshop för Designrådet, presenterade Lisa Baker och Daniel Jenkins från DCA Design International en bredare bild av mångfald i en artikel i juni 2019. De hävdar att mångfald och inkluderande design handlar om mer än att rikta sig till marginaliserade eller exkluderade grupper. Istället handlar det om att förstå alla människors olika behov under deras livstid. 

De presenterar mångfald som ett spektrum tillsammans med fysiska, sensoriska och kognitiva förmågor. Och dessa förmågor kan påverkas av många faktorer: ålder, kön och sexualitet, etnicitet, utbildning, inkomst och social klass, kost, kultur och sedvanor, storlek, form, språk och kommunikation. Under våra liv kan vi hitta ett antal faktorer som påverkar våra förmågor. Eventuellt är produkter som uppfyller individernas föränderliga behov nästa steg för inkluderande design. 

Men är det ekonomiskt att alltid utforma allt för alla? Baker och Jenkins hävdar att det inte bara är ekonomiskt utan även praktiskt. I sin artikel hävdar Baker och Jenkins att “det är en avvägning mellan upplevd effektivitet-grundlighet – en variant av 80:20-regeln, som i grova drag säger att du kan göra rätt för 80% av folket, till endast 20% av ansträngningen medan det tar ytterligare 80% av ansträngningen att få till det bra för återstående 20%. ”

Naturligtvis bör produkter som är avsedda för vuxna inte utformas med barn i åtanke. Men hur blir det för människor som har mindre händer än den genomsnittet? Eller för vuxna med inlärningssvårigheter? Baker och Jenkins menar att när du designar för alla så får du produkter som fungerar över hela spektrumet av förmågor. 

Baker och Jenkins ger ett exempel på att designa för människor med bara en arm. Vissa hävdar att det inte är ekonomiskt att designa produkter för att inkludera en så liten marknad. Men Baker och Jenkins påpekar att en inkluderande produkt då kan användas av någon som bär ett barn såväl som någon med permanent funktionsnedsättning.

Duon medger att, för att produkter ska vara verkligt inkluderande, måste designvärlden och industrin inse fördelarna med mångfald och inkludering. Med stöd och drivkraft från The Design Council kan en etisk filosofi för att utforma för mångfald mycket väl vara den brittiska designens framtid. Eller som ett underbart citat från Verna Myers och Gregory Lewis antyder, nästa steg för vårt samhälle är ett som går ännu längre – från inkludering till tillhörighet:

”Diversity is being invited to the party, inclusion is being asked to dance, and belonging is dancing like no one’s watching. ” – Gregory Lewis, (2017), LinkedIn Talent Blog