Ride for the Future – ett litet men lärorikt steg mot framtidens mobilitetslösningar

Kristina Bate Holmberg, Journalist
@uxconnections

Hur ska framtidens resor se ut? Mycket talar för att ett elektrifieringen är ett faktum. Därtill finns det många som siar om att automationens och självkörande bilars roll kommer att väga tungt. En tredje del är samåkning. På Linköpings Universitet (LiU) har sedan 2020 just självkörande elektriska bussar åkt på campusområdet. Genom det fyraåriga forskningsprojektet Ride for the Future hoppas projektägarna hitta framtidens kommunikationslösningar och vidareutveckla digital infrastruktur.

Sedan 2020 har tre stycken fransktillverkade ”minibussar” rullat fram på LiU:s studentområde. Projektet och bussarna är ett samarbetsprojekt inom vilka de regionala aktörerna Akademiska Hus, Linköpings kommun, Linköpings Universitet, RISE, Linköping Science Park, Transdev Sverige, VTI och Östgötatrafiken samarbetar.

Sensorer för att läsa av omgivningen

Två av fordonen är av modellen EasyMile EZ10 gen.2 och den tredje är en Navya DL4 Arma. Varje buss tar fem till sex passagerare samt en kundvärd som av säkerhetsskäl alltid befinner sig ombord. De tre fordonen kör på bil- och cykelväg samt gågata och tar sig fram längsmed en förutbestämd rutt. Denna 3,7 kilometer långa rundtur sträcker sig runt Campus Valla och Vallastaden och är digitalt ritad. Beslutet att låta bussarna gå till och genom stadsdelen Vallastaden togs så sent som slutet av förra året. 

Med LiDAR-sensorer (light detection and ranging) som läser av omgivningen i både 3D och 2D, kan bussarna identifiera hinder på sin väg. Att avgöra riktning på dessa hinder klarar de dock inte av. Bussarna är förprogrammerade att stanna vid busshållplatser och för bussarna specifika hållplatser. Sensorerna och automationen i kombination med verkligheten gör att problemen börjar redan här.

Problem med sociala interaktioner

Att gå från idé till att faktiskt introduceras självkörande fordon i befintlig trafik är lättare sagt än gjort. Problemen som måste tas i beaktande är flera. Kommunikation är kanske det främsta. Med kommunikation menas både extern och intern. Till den externa kommunikationen räknas informationsöverföring mellan bussarna och dess omgivning såsom resenärer och resterande trafik. Den sociala interaktionen mellan flera olika faktorer i rörelse – exempelvis människor, bilar, cyklister – är otroligt komplex. Vid bristande kommunikation mellan inblandade parter ökar olycksrisken markant. I normala fall sker stor del av kommunikationen mellan omgivning och fordon via kroppsspråk, verbalt språk, ögonkontakt och förmågan att läsa av varandra. Vilket bussarna saknar. 

Många kommunikationsvägar

En stor del av Ride for the Future handlar om att få större förståelse för kommunikationens roll och hur den ska utvecklas för framtidens mobilitetslösningar. Primärt har man tittat på extern och intern kommunikation. Inom dessa kategorier – även verbal och ickeverbal kommunikation (ut omgivningens synvinkel) med avseende på både allocentrisk och egocentrisk kommunikation. Visuell och audiell kommunikation inom den externa och interna ska inte bara göra färden säkrare, utan även skapa ett förstående hos passagerarna. Något som tyvärr saknas idag.  

Intelligensproblem

I grunden handlar allt om säkerhet. Kommunikationen är viktig för att de självkörande fordonen ska kunna användas säkert. Fler frågor utmanar, exempelvis: hur ska det självkörande fordonet förhålla sig till vanlig trafik? Hur ska självkörande fordon agera inför olika trafiksituationer? Inom projektet Ride for the Future har man konkretiserat problematiken som råder. En av slutsatserna är att i dagsläget kan bussarna inte ta dynamiska och smarta initiativ. Inte heller göra val eller agera flexibelt/anpassat – vilket en mänsklig förare kan. Intelligensproblematiken sträcker sig även till förmågan att skilja mellan olika slags hinder på vägen. Exempelvis stannar bussarna om det är minsta rörelse framför dem. Ett löv eller en passagerare som närmar sig innan fysisk hållplats får bussarna att stanna. Säkerheten blir på bekostnad av smidigheten, det så kallade flowet som behövs i kollektivtrafik. Slutligen finns det viss misstro från dagens potentiella passagerare. Förhoppningarna är trots alla svårigheter att man med pilotstudien kommer att kunna fortsätta utvecklingen av framtidens moderna stadsmobilitet.

En svindlande hastighet på 20 km/h

Hela projektet syfte är att se hur eller om självkörande bussar har potentialen att spela en roll i framtidens hållbara mobilitetslösningar. Att vägen dit är rätt lång, det blir påtagligt när man tittar på brister som finns inom Ride for the Future. Trots allt – den som väntar på något gått… Ett bra ordstäv att intala sig själv när man sitter på minibussarna som går i 20 km/h.

UX Connections, the UX design agency with UX/UI consultants to help your digital product succeed.