Självkörande elektrifierade traktorer ute på fält – en grön framtidslösning

Kristina Bate Holmberg, Journalist
@uxconnections

Framtidens jordbruk – hur kommer det att se ut? Kanske självkörande och förarlösa traktorer drivna på batterier? Låter det allt för futuristiskt för att vara sant? Det är det inte. Tvärtom. I alla fall om RISE och Traktorarvid får bestämma.

Autonoma fordon för jordbruksproduktion i fält kan vara en lösning för att nå visionen om ett jordbruk oberoende av fossila bränslen. Visionen som sattes sommaren 2021 är av regeringen formulerad i den statliga utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk. I utredningen står det klart och tydligt att de självkörande maskinerna och fordonen väntas spela en avgörande roll i klimatomställningen. Däri har man även uttryckt explicit att man förväntar sig att de förarlösa jordbruksmaskinerna ska finnas ute i fält så snart som 2045. 

Drever 120 – den första i sitt slag

2045 känns närmare än någonsin om man tar sig titt på prototyptraktorn Drever 120 som just nu testkörs i terräng. Skaparen av traktorn heter Arvid Örde, VD för Traktorarvid AB. Ursprungsidén var att ta fram en självgående plog, vilket sedermera utvecklades till en traktor. Genom sitt företag Traktorarvid har han, tillsammans med RISE, skapat Drever 120, en av världens första självstyrande elmaskiner i sin storleksklass. Eltraktorn är namngiven efter hunden Drever som är en nätt och låg liten ras med en tyngdpunkt placerad nära marken. Inledningsvis kördes Drever 120 med hjälp av en fjärrkontroll. Under året har dock RISE bidragit med det autonoma styrsystemet som gör att fordonet nu är självkörande. 

Automatiskt batteribyte 

Batteriet i Drever 120 är väl värt att tala om. Eller rättare sagt förmågan till batteribyte. Det grundar sig i ett av de största problem som jordbruksbranschen står inför – det faktum att fordon och maskiner som används i jordbruk kräver antingen stora eller många batterier. Stora batterier blir för tunga medan små laddas ut för snabbt och därför måste laddas ofta. Att det inte finns laddstolpar ute på fälten kommer nog inte som en överraskning för någon. Inte heller att installation av tillräckligt många sådana skulle vara otroligt svårt, om inte omöjligt. Detta problem har man löst på två sätt.

Dels genom att Traktorarvid har utrustat traktorn med förmågan att kunna byta batterierna självt. Dels genom att RISE i ett forskningsprojekt tagit fram ett modulärt batteribytessystem enligt samma principer som battery swapping för personbilar, men flyttbart. Den mobila bytesstationen gör att batteribytet kan ske ute på fält av traktorn, som sedan fortsätter arbeta, vilket är både kostnadseffektivt och effektivt rent praktiskt. Inte nog med att bytesstationen är mobil. Även batterierna i sig är flyttbara. Med andra ord – tanken är att batterier ska kunna användas i olika maskiner. Först körs en maskin med batteriet som byts frekvent under exempelvis vårsådden. Sedan kan samma batteri användas av en annan bonde, i ett helt annat fordon. Detta kommer inte bara att öka flexibiliteten, utan även bidra med ökad kostnadseffektivitet för den enskilda jordbrukaren. 

Drevers kapacitet och flexibilitet 

Varför behövs detta då? Till en början är tanken att traktorn ska klara av lättare dragarjobb och jordbearbetningsuppgifter. I nuläget kan Drever utföra jobb som inte är särskilt beroende eller krävande för föraren, såsom harvning och kultivering. I fronten har man placerat en dragstång som gör det möjligt för en vanlig traktor att fästa vid, som sedan kan bogsera ut Drever ut på markerna. Alla delar är genomtänkta, så även storleken. Just bestämmandet av Drevers storlek har varit en balansgång. Traktorn måste vara stor, och inte minst stark nog, att klara av det tunga jordbruksjobbet. Samtidigt är det minst lika viktigt att den är lätt, smidig och liten för att dels vara tillräckligt energieffektiv, dels för att inte generera för mycket markpackning. Med en vikt på sex ton när traktorn bär dubbla batteripack, har man nått denna balans.

När kör de eldrivna traktorerna ute på fälten?

Hur lång tid innan de elektrifierade och självkörande maskinerna kan tillverkas i större skala och nå marknaden är svårt att säga. Som vanligt är det en fråga om kostnader, politik och engagemang. Förutom elektrifiering av jordbruket är lösningar med biobränslen samt sol- och vindkraft också aktuella. I övergångsfasen har man även tittat på om det går att kombinera biogas eller el med en förbränningsmotor i likhet med hybridbilar. Ett exempel skulle kunna var en förbränningsmotor som drivs på exempelvis av gården egenproducerad biogas. I detta system skulle transmissionen kunna vara elektrifierad för att effektivisera överföringen. 

Vi hoppas på en snar elektrifiering

Än så länge finns det inga eldrivna autonoma maskiner och fordon för jordbruket i drift i Sverige. Alla kalkyler som gjorts pekar dock på att det inte skulle vara några problem med exempelvis Drever 120. Prototypen Drever har i dagsläget provkörts på testbäddar i Ulltuna tillsamman med RISE:s batteribytessystem utan att stöta på några komplikationer. Förhoppningsvis kommer Traktorarvids och RISE:s projekt att accelerera resan mot ett nytt energieffektivt och fossilfritt jordbruk för ökad lönsamhet.

UX Connections, the UX design agency with UX/UI consultants to help your digital product succeed.